Beatrice Linnéa

Alla andra föräldrar säger ofta att dem vill stoppa tiden, då den helt plötsligt går väldigt fort när barnet växer och man hinner inte riktigt med i svängarna. Jag är tvärtom!
Jag behöver inte påskynda tiden men jag njuter av varje framsteg Douglas gör och facineras över hur snabbt en liten krabat lär sig saker. Hur snabbt dem utvecklas från en liten lite bebis till ett litet liten barn. Jag längtar till dagen han sitter själv, till första steget, första ordet och när han kommer springande mot mig med utsträkta armar och ropar mamma mamma!
Vilken känsla det måste vara.
Den dagen ser jag verkligen fram emot.

Jag njuter av varje sekund jag ser min fina lilla son. Han verkar så klok. BESTÄMD. Men klok!
För varje dag som går känner jag hur vi lär känna varann mer och mer. Jag trodde aldrig att det skulle ta sådan här lång tid att få känna denna äkta kärlek till sitt barn. Jag har sagt det förut. Pressen över att du ska ÄLSKA ditt barn från första sekund, du ska känna KEMI och den perfektionen som bara ska finnas där. Men om den inte finns då? Om man inte känner så från första sekund? Är man en dålig mamma då? Om man behöver tid på sig att få utforska och lära känna den nya lilla familjemedlemen som kliver in i ditt liv och gör den största livsomställningen någonsin för dig?
Nu just nu känner jag det där jag har letat efter i fyra månader. Känslan att jag saknar honom fast han ligger bredvid mig. Längtan efter att han ska vakna fast han precis somnat. Den varma pirrande känslan som spritter i hela min kropp när du ser mig rakt in i min ögon och avger ett stort brett leende. Kärleken är så djup och den är för evigt, för dig.