Tiden, pressen & kärleken
Varje dag tampas jag med tiden. Vart tar tiden vägen? Ofta så säger man att tiden går fortare och fortare desto äldre man blir. Det stämmer nog.
Sedan jag fick barn så har mina dagar sprungit iväg. Det känns som att jag vaknar och går och lägger mig hela tiden. Det är det enda jag minns när jag stannar upp såhär på kvällarna. Jag tänker även på att jag snart ska gå upp till en ny dag. Jag tänker på allt jag vill hinna med och planera in under veckan. Jag tänker på att jag vill göra nytta här hemma, spendera timmar med mitt barn i någon lekpark, jag tänker att jag vill umgås med mina vänner, fika på stan, sola på balkongen, pyssla om mitt hem osv. mm.
Jag hinner aldrig med detta. Jag hinner i princip med en utav alla saker jag planerat i mitt huvud. Varje söndag tänker jag att den här veckan ska jag vara helt fri från planer och ta varje dag som den kommer.. och så var det helt plötsligt fredag och jag har inte hunnit med att njuta, stanna upp eller ens spenderat dem där timmarna med min son i en lekpark. Vad gör jag med tiden? Dagens samhälle består av stress. JAG består av stress. Min hjärna är både tom och full på samma gång. Jag känner mig som världens mest ointelligentaste (säger man så?) person, jag är tom på kunskap, fakta, intelligens. Medans jag är full av planering, måsten, vilja, ångest, längtan, hopp och onödig stress.
Jag tror det är dags för mig att varva ner ordentligt innan jag kliver tillbaka till jobbet efter sommaren. Den här sommaren ska jag lova mig själv att njuta. Stanna upp och titta på min son, hur han utvecklas, hur han springer i gräset, och hur han skrattar. Sådana där ögonblick man aldrig får tillbaka.
Jag ska lova mig själv att tänka en gång extra innan jag tackar ja till saker som jag egentligen inte vill. Jag ska tänka på mig själv, vad jag mår bra av, och göra det. Jag ska ägna den mesta tiden åt min lilla familj, njuta av vad vi har här och nu, varandra.
Kram Beatrice
Sedan jag fick barn så har mina dagar sprungit iväg. Det känns som att jag vaknar och går och lägger mig hela tiden. Det är det enda jag minns när jag stannar upp såhär på kvällarna. Jag tänker även på att jag snart ska gå upp till en ny dag. Jag tänker på allt jag vill hinna med och planera in under veckan. Jag tänker på att jag vill göra nytta här hemma, spendera timmar med mitt barn i någon lekpark, jag tänker att jag vill umgås med mina vänner, fika på stan, sola på balkongen, pyssla om mitt hem osv. mm.
Jag hinner aldrig med detta. Jag hinner i princip med en utav alla saker jag planerat i mitt huvud. Varje söndag tänker jag att den här veckan ska jag vara helt fri från planer och ta varje dag som den kommer.. och så var det helt plötsligt fredag och jag har inte hunnit med att njuta, stanna upp eller ens spenderat dem där timmarna med min son i en lekpark. Vad gör jag med tiden? Dagens samhälle består av stress. JAG består av stress. Min hjärna är både tom och full på samma gång. Jag känner mig som världens mest ointelligentaste (säger man så?) person, jag är tom på kunskap, fakta, intelligens. Medans jag är full av planering, måsten, vilja, ångest, längtan, hopp och onödig stress.
Jag tror det är dags för mig att varva ner ordentligt innan jag kliver tillbaka till jobbet efter sommaren. Den här sommaren ska jag lova mig själv att njuta. Stanna upp och titta på min son, hur han utvecklas, hur han springer i gräset, och hur han skrattar. Sådana där ögonblick man aldrig får tillbaka.
Jag ska lova mig själv att tänka en gång extra innan jag tackar ja till saker som jag egentligen inte vill. Jag ska tänka på mig själv, vad jag mår bra av, och göra det. Jag ska ägna den mesta tiden åt min lilla familj, njuta av vad vi har här och nu, varandra.