Sovmorgon...vad är det?
Ni har säkert sett den klockrena reklamen på tv när pappan bär sitt barn i bärsele när han handlar och berättar att sedan bebisen kom har den förstört både den ena och andra tiden för föräldrarna. Precis så känner jag just nu! Nog med att vi ställde om tiden inatt, frustrationen över "alla andra" som får sova en timme extra och kunna ligga kvar i sängen och njuta utan att ha dåligt samvete. Lyx säger jag bara! Min son som alla andra bebisar styr min tid, speciellt på nätterna. Detta är enormt frustrerande när man är superdupertrött och i STORT behov av sammanhängande sömn. Jag kan inte minnas när jag sov en hel natt utan avbrott senast. Sjukt vad kroppen klarar av egentligen? Det är värre med tålamodet. Jag kan både gråta, bli arg och frustrerad. Jag vill jag vill jag vill. Bara en natt? Snälla!
Idag bestämde min son att kl 05.00 är en bra tid att gå upp. Jag ville bara hoppa från en balkong och hoppas på att aldrig mer vakna igen, så trött är jag. Att hellre somna in för gott än att inte få sova dem timmar man är i behov av. Vad ska jag göra för att få min som att sova längre på mornarna? Jag har försökt allt känns det som, men mitt tålamod räcker inte till.
Jaaaa jag vet att jag valt detta själv och att det är väl bara att stå ut, det blir bättre! Jag vill inte höra det. Jag vill ha en hel natts sömn, ensam i ett mörkt svalt rum, i en skön säng. En lång härlig frukost på sängen utan barn vore också mysigt... Hade jag vetat att sömnbristen skulle bli såhär när man skaffa barn så hade jag njutit varje minut när jag "bara" var Bea och inte mamma!
